Bakom molnen finns en blå himmel, och bakom den finns ett evigt mörker.

Precis när jag hamnat i den ljusa delen av mitt liv
så kommer ett par moln fram och döljer den blå himlen.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Ingenting verkar funka längre.
Allt gick ju så bra för ett tag sedan.
Jag skulle väl aldrig öppnat käften och sagt något från början.
Det hade kanske kunnat undvikits då?
Men vad fan ska man göra?
Jag gjorde bara det jag trodde var rätt.
Vill inte att folk ska gå bakom ryggen på varandra.
Någon dag kanske den där dolkstöten kommer då.

Men imorgon har jag levt på den här jorden i sexton år.
Jag lär mig fortfarande av mina misstag.

- Flikkan med fräknar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0